Igår kväll började en liten oro komma gnagandes i kroppen. Jag hade inte sett till Katten på hela dan. I morse tilltog oron då han inte var inne och inte heller dök upp när Lasse kom hem från jobbet, vilket han alltid brukar göra. Lasse sa bara att lugn han brukar ju vara borta ibland. Nej, det brukar han inte alls det, tyckte jag. I alla fall så gick vi ut och när vi gick förbi ladan för att öppna till hönsen så skrek det något från stallet. Jo men visst, där var Katten, instängd. Och hade så varit sedan igår förmiddag då vi hållit på och gå in och ut där, när vi fixat saker på gården. Idag har Katten varit helt kärlekstörstande, och jag också. Han har hängt efter oss hela dan och legat i soffan och myst med oss, till och med Manne som Katt är lite rädd för. Trots det fina vädret har han varit inne nästan hela dan och just nu ligger han inrullad under en filt och kurrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar