...som man ändå inte vet att man har?Vi har i helgen försökt ta tag i resterande kartonger som har stått i vardagsrummet sen vi flyttade in. Både jag och Lasse fick flera ahah upplevelser över saker som man inte känner igen, eller som man glömt bort för länge sen. Varför sparar man allt detta? Vi försökte börja sortera ut för att få mer plats. Man kan ju tro att vi bara skulle kunna förvara allt då vi numera har ett stort hus och en lada, men det finns väldigt lite förvaring inne och allt kan man inte ha i ladan. För första gången på länge så klarade jag faktiskt av att ta beslut om att inte packa tillbaka alla sakerna och det kändes bra, men jag vet också att massor av de saker jag har där uppe i förådet nu kommer jag kanske inte se förrän vi säljer huset, om vi någonsinn kommer göra det. Jag får ångest över att tänka att någon annan kommer ta hand om mitt skräp när jag dör, förmodligen kommer dom att tänka tusen gånger: varför sparade hon på all den här skiten. BHuuu jag borde rensa mer men det går inte, det kan ju vara bra att ha. Någon gång. Jo men faktiskt, en svingammal manuell 2 kilos diabildsprojektor som jag haft i tio år och inte använt, kan vara bra att ha om man vill kolla på dom två bilderna man har i samlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar